month of mist

Det är nästan svårt att hitta en blogg som inte har skrivit något om den här boken. Vill ju inte vara sämre själv. Den är så fin att jag måste nämna den här också.

"Min smak har blivit förändrad. Kärlekssångerna på radio har börjat beskriva hur allting verkligen är. Jag är inte säker på att jag klarar av att vara lycklig, det känns som att jag är gjort av trolldeg. Jag vill inte vara kär på det sättet, som alla andra tråkmånsar. Vår kärlek är annorlunda. Den handlar om oss."

"Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat att välja dig, som istället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara mig själv?"

"När vet man att det är slut?"
"Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än i den man har framför sig."

Hm. Jag skulle kunna skriva mycket mer här egentligen. Mer personliga tankar och saker om mig själv. Det kanske vore något. Istället för att bara skriva en massa meningslös vardagstext. Men jag vet inte riktigt vad jag vill lämna ut här, med tanke på att vem som helst faktiskt kan läsa det. Även om mitt läsarantal knappas är högt. Nåväl, det kanske dyker upp lite mer personligt här i framtiden. Vi får väl se.
Puss.

Åh. Jag älskar att det är september och att hösten är på väg. Längtar efter halsdukar, mössor och vantar. Längtar efter att gå in på något café iskall och röd om näsan efter att ha gått ute i kylan och värma upp sig och dricka te. Längtar efter marken som blir täckt av höstlöv i olika färger. Det är så fint med höst. Höstmörker. Höstsol. Men när hösten väl kommer lär jag väl antagligen inte uppskatta den så mycket som jag gör just nu i skrivande stund. Men så är det ju alltid. Men just nu så låter höst väldigt fint i mina öron. Och att augusti har gått över till september betyder ju att det snart är dags att plocka fram den där halsduken och dem där vantarna. Fast innan hösten kommer på riktigt borde jag väl hinna hitta en höstjacka så att jag inte fryser allt för mycket.

Någon gång i januari-februari ska jag välja gymnasium. Då måste jag ha en ansökan ifylld och inskickad. Jag har ingen aning om vilket gymnasium jag vill gå på och har lite smått panik. Jag tror att jag vill gå på någon samhällslinje. Mer än så vet jag inte. Känner att när det blir dags att välja gymnasium kommer jag ha en väldig panik och ångest. Det känns som att ens liv och framtid typ hänger på det här valet. Jag kommer säkert välja något som jag sedan inser att jag inte alls ville gå på och sedan kommer allt gå åt helvete. Så känns det. Det är ungefär ett halvår kvar tills det är dags att välja och tiden har ju en tendens att gå väldigt snabbt. Det finns ju så himla mycket olika gymnasier och linjer att välja på, hur ska man kunna bestämma sig? Det hade ju varit bra om jag visste nu vilket gymnasium jag helst vill gå på så att jag kan försöka få dem betygen som krävs. Men nu gör jag ju inte det tyvärr. Nåväl, vi får väl se vilket gymnasium jag befinner mig på om ett år. Spännande...