month of mist

Jag har en dröm som jag drömmer ganska ofta. Den handlar om en hiss. Jag kliver in i en hiss, trycker på fyran där jag bor och hissen börjar åka. Men hissen stannar inte, utan den åker upp till våningar jag inte visste fanns och sedan åker den ner igen. Och som sagt, den stannar inte. Hissen åker upp och ner i olika hastigheter. Hissen och trapphusen ser olika ut varje gång, men det är alltid min lägenhet jag är på väg till och jag trycker alltid på fyran, eftersom att det är där jag bor. Det är världens obehagligaste dröm. Brukar vakna med ett ryck. Även trapphusen i drömmen brukar vara läskiga, det brukar vara långa korridorer som svänger, med många dörrar. Drömmar i allmänhet kan vara väldigt obehagliga. Jag hatar att det aldrig går att skrika eller springa i drömmar, iallfall inte för mig. Det tar alltid stopp. Nog om drömmar.

Det är höst på riktigt och det är härligt. Imorgon och på fredag har vi något som kallas "BRIMS" i skolan och alltså inga vanliga lektioner. Istället ska vi hålla i lektioner med sjuorna om olika rättigheter. Typ. Sedan är det höstlov. Äntligen.
Jag tänkte förresten på en sak som Fanny skrev i sin blogg, om att göra oväntade saker för folk man tycker om. Det är någonting man borde göra oftare. Som i Juno, när hon fyller Bleekers brevlåda med tictac-burkar. Det är så fint. Älskar det.
I somras fick jag tillexempel, helt oväntat, ett fint brev av Fanny. Då blev jag glad. Brev är finfint. Man blir ju som gladast av saker som är helt oväntade. Dagar som typ alla hjärtans dag, som är till för att man ska köpa en massa saker och visa sin uppskattning till sina nära och kära, tycker jag är ganska tråkiga. Att visa sin uppskattning på en helt vanlig dag är ju så mycket roligare. Det här blev långt och osammanhängande. Adjö.