month of mist

Det är fredagkväll och jag är ganska bitter utan att riktigt veta varför. Nu har september blivit oktober och det är otroligt kallt ute. Jag gillar det tror jag, trots att jag nästan fryser ihjäl. Jag har nu också skaffat mig ett konto på flickr som ni hittar här. Mina bilder är ju inget att skryta med direkt men det kan vara roligt ändå. Jag har även skaffat ett konto på we heart it som ni hittar här. Där finns bilder som andra människor har tagit som jag tycker är hemskt fina. Nåväl, dokumentärfilmen "Broder Daniel forever" gick ju på TV ikväll och jag var bara tvungen att kolla eftersom att Broder Daniel är ett band som låg mig varmt om hjärtat förut. Låtarna som spelades väckte en massa gamla minnen och det kändes lite märkligt. Jag fick liksom upp bilder i huvudet, från den tiden när Broder Daniel betydde någonting speciellt för mig. Det visades massa klipp från konserten jag aldrig var på, minneskonserten till Anders Göthberg. Jag minns hur ledsen jag var över att jag missade den och hur jag bara ville teleportera mig till Göteborg när jag fick höra en låt på telefon. Det var sommaren 2008 det, på något sätt känns det som att det var mycket längre sedan. Samtidigt har tiden gått fort. Men så känns det ju nästan med allting. Äh, nu ska jag sluta skriva. Puss.